Vem i hela världen kan man skratta åt?

Ja. Det är frågan. Att skratta åt andra människor som inte riktigt menar att vara roliga är känsligt. Idag är ju hela den här saken med politisk korrekthet något som får oss att skratta mindre åt, andra människor, humor och komiker. Inte bara för att det är fel att uppmärksamma olikhet som något löjeväckande och dels för att de ämnen komiker tar upp i sina vitsar och sketcher ofta ligger på gränsen till det inkorrekta. Men så är det ändå en mekanism hos oss människor att skratta åt de saker i tillvaron som vi känner oss överväldigade av. Även människor är ok att skratta åt ibland. Antingen för att de är genuint roliga eller för att de bör tas ner på jorden. Eller en massa andra anledningar. Här är några exempel på folk man kan och bruka garva åt.

• Reklamare – de är ju faktiskt lite gulliga. Glider man in på den mest godtyckliga reklambyrå stockholm rymmer förstår man. De lever ett pseudoliv med sina kläder som superhjältekläder och en enväxlad cykel som sin springare. De lockar lätt till skratt precis som smurfar och andra knasiga typer.
• Oskuldsfulla människor – de människor som handlar i livet helt utan cynism eller realism är värda att skrattas åt. I alla fall lite.
• Onda – onda människor som diktatorer är roliga både som sig själva och i imitationer.
• Lyckade människor – kändisar och stjärnor är populära att skämta om eftersom många gärna vill vara dem. Lite av en avundsjuka-sak.
• Genetiskt avvikande – människor som har ett handikapp kan vara himla skoj att driva med.

Ja, det är kanske lite så man väljer att definiera vad som är typiskt politiskt inkorrekt humor. Att gå för långt i det här hänseendet handlar alltså om att gå över en linje. Den linjen är inte vad som skiljer humor och allvar. Någon sådan linje finns inte. Humor och allvar spelar på två helt olika dimensioner. Där humorn kan överlappa nästan vilket seriöst och allvarligt ämne som helst. Kunna skoja och skämta om livets tunga ämnen eller om de allra mest allvarliga debatterna handlar inte om att man vill kunna skratta åt dem. Man vill kunna problematisera mörkret och försöka sätta dem i ljuset av sitt hjärtas lycka. Ett bra sätt är att föra dessa svåra ämnen närmare skrattet. Genom att göra det tycks de bli hanterbara. En del som känner sig förnärmade av en viss typ av skämt och hävdar att man gått över gränsen har ofta antingen för långa fötter eller saknar respekt och förståelse för sina medmänniskors behov. En bajsnödig inredningsdesigner kan till exempel skrika till om man skulle jämföra exklusiva klinker med något ett barn gjort på träslöjden. Men den som skämtar och säkert många av de som lyssnar kanske har ett behov av att avdramatisera inredningsobjekt för all den ångest konsumtionssamhället ger. Humor är ett av de vassaste vapnen för just avväpning.

Men termen politiskt inkorrekt innebär ju inte att man skämtar om svåra saker. Det är hur man skämtar om dem. Det är vitsarnas och humorns svar på djävulens advokat. Ett exempel på detta är när man förlöjligar offer i olika sociala konflikter. Eller att man driver med någon eller några som tar sig själva på alldeles för stort allvar. Humor är kul. Men politiskt inkorrekt humor och satir är askul.